Framtidens Mat

När jag växte upp på 50 talet hos min farmor och farfar i ett gårdskollektiv som löd under Råbäcks Egendom på Kinnekulle var det självskrivet. Farfar var kusk och från honom fick jag mitt hästintresse. Farmor jobbade i ladugården som mjölkerska och efter morgonmjölken stod dagens leverans på frukostbordet, skummad på grädde som skulle användas till middagens efterrrätt eller kärnas till smör. Den mjölk som inte kunde drickas eller förvaras blev till långfil som packades i farfars matsäck tillsammans med det hembakta brödet. Smörgåsen hade såklart lokal ost och korv från den slaktade grisen på topp, innan detta lindades i smörpapper.

Vi har hört lantbrukaren av idag berätta om familjer som varit på besök i potatislandet där barnen ställer sig frågande till att man skall gräva upp potatis knölarna?  Att det finns mängder av olika sorters potatis vet inte alla heller. Lika sorgligt är det att läsa om föräldrar som idag inte vet hur flera av våra lantbruksprodukter kommer till som tex köttbiten.

Det är slitet att säga tillbaka till vårt ursprung men jag tror och vet att det finns ett stort värde i att presentera vår svenska landsbygd på plats. Då menar jag inte de matfabriker med kossor, höns och grisar, utan en mera nära relation till de som satt värde på att spara vår hembygd och se till att den fortsätter leva.
Just nu är intresset för lokalt producerat mat stort både på restaurang och i vår matkasse och man kan via flertalet REKO ringar beställa och handla i staden. 
Men jag vill slå ett slag för att utbilda fler bönder och lokala producenter i att öppna upp såväl gård som butik till en annan form av försäljning som också kommer att gynna vår framtid.